Bebisträffen var lyckad

Alltid lika roligt att träffa mammorna och deras bebisar. Vi diskuterade förlossningar, rädsla inför förlossningen, förlossningsdepression och förstås allt möjligt annat som berör barn. Tror inte att det blev mycket annat snack alls under de timmar vi hade vår träff. Tråkigt för andra, men underbart för nya lite osäkra mammor. Vi behöver ventilera och älta allt kring förlossningen i det oändliga. I många månader tänkte jag på min förlossning dagligen, ibland flera gånger per dag, så då förstår ni kanske hur stort det var för mig. En nära döden-upplevelse i positiv bemärkelse. Uuhm, får kalla kårar längs hela kroppen då jag tänker på de jobbiga sammandragningarna jag hade den där junidagen. Huu. Jag längtar och längtar inte till nästa graviditet. Skulle nog bli smått skräckslagen om jag upptäckte att jag var gravid igen. Det intressanta är att det oftast är de som är gravida för andra gången som är förlossningsrädda och går på samtal för att försöka bearbeta sin rädsla. Förstgångsföderskor har ju ingen aning om vad som komma skall, men det vet ju de som redan har ett barn. Under mammaträffen berättade en av mammorna som har två barn att hon gick i förlossningssamtal i samband med den andra graviditeten. Och jag förstår varför, om man säger så.