En upptäckt

Jag är inte helt anonym här längre. Jag har märkt att bekanta till mig har hittat hit. Jag vet inte om det stör eller ej, för jag har nog mer eller mindre räknat med att någon bekant råkar halka in här någon vacker dag, men vetskapen begränsar mig kanske lite grann. Känner att jag inte riktigt kan skriva allt jag vill eftersom personer som känner mig läser det. Det är onekligen ett litet dilemma. Jag vet inte om dessa personer har förstått att det är just jag som skriver, men jag tror nog det för det finns vissa inlägg som kan skvallra om min identitet. Helt anonymt kan/vill jag inte skriva, för då skulle det samtidigt betyda att inläggen skulle bli väldigt opersonliga och allmänna. På det sättet vill jag inte skriva, utan jag vill skriva om min familj och om sådant som berör just mig.

Jag vill ju blogga, jag vill skriva ner mina tankar, ha ett litet andrum som bara är mitt, ha någonting att fundera på under mina lediga stunder. Nåt att göra helt enkelt. Men... Jag måste nog fundera ett tag till innan jag gör mitt beslut angående bloggandet.

Ja, detta var bara en ren reflektion kring mitt skrivande. En liten kris kunde man kanske säga. Att fortsätta eller inte fortsätta.

Tacopaj

Igår gjorde jag en tacopaj till middag. Jag har aldrig gjort en sådan paj förut, men gud så god den blev! Dock liiite stark kanske. Mannen uppskattade den i alla fall! Superenkel att göra, jag fixade ihop den samtidigt som lillknodden ålade runt i köket och inspekterade skåp och lådor.

Receptet hittade jag på den här bloggen.

Monday

Ny vecka har börjat. Den sista i januari. Läskigt vad fort tiden går. Solen lyser, sonen sover, kaffet puttrar, mamma nyduschad, tvättmaskinen surrar och städning pågår. Det var dagens status. Nu ska jag fortsätta njuta av den härliga dagen och längta efter sonen som inte vill vakna från sin förmiddagsvila.

Katie Holmes

Jag tycker att hon ser väldigt smal och kantig ut i ansiktet. Lite sliten kunde man nästan säga. Är det barnet eller Tom som har orsakat detta?

Jag tippar på Tom. Tycker han är så skum och har mystiska funderingar. Ni minns säkert all hysteri kring Suris födelse, för att inte tala om när han hoppade i soffan hos Oprah. Jeez...

Så här såg Katie ut förut. (På denna bild kan hon eventuellt vara gravid, det ser man ju inte). Friskare såg hon ut i alla fall.



Bilder: People.com & Google

Handla blöjor

Fredagssyssla: Köpa Pampers åt lillen. Vi har bara några stycken kvar!

Irriterande

Lyssnar på NRJ på radio och jämt hörs ett fräsande ljud. Justerar antennen ibland men lyckas inte få till det riktigt.

Jätteirriterande verkligen.

Pilates

Tränade pilates igår. Första gången på jättelänge och det kändes hur bra som helst kan jag lova! Skönt att komma igång med träningen. Man mår så mycket bättre av att röra på sig. Vanliga promenader är inte riktigt samma sak och dessutom är det ju inte alltid så fint väder heller så här på vintern. Bättre med inomhusaktiviteter då.

Bild: Google

En vanlig dag...

Går vi upp strax efter åtta, eller närmare nio ibland, och jag knäpper på tvn och kikar lite på Peak Practice som är en engelsk serie om en liten by och läkarteamet där. Lite nödigt jag vet men det enda programmet som visas den tiden på dygnet. Jag behöver en mjukstart på dagen med lite mys i soffan med bäbis. Efter en liten stund knorrar magen och frukosten måste fixas. Vid det här laget har pappan redan lämnat hemmet för att börja sin arbetsdag. Lite ensamt blir det då vi vinkar hej hej till pappa, men vi har fullt program hela dagarna så vi överlever nog! ;)

Dagen fast forward:

Gröt åt mamma och bebisgröt med fruktpuré åt bebis. Kaffe åt mamma, oftast två koppar. Bebislek, byte av blöja, dagskläder på. Mera lek. Bebis gnider ögon. Amma lite. Bebis får utekläder på sig och förpassas ut i vagnen. Bebis slocknar efter ett litet tag i sin mysiga sovplats som är ombonad med sovpåse och skönt stickat täcke. Mamma startar datorn, duschar, dricker vatten och tar en frukt innan hon sätter sig igen vid datorn. Några timmar förlöper. Bebis vaknar. Hungrig bebis får mat. Mjölk. Leker, läser saga. Mamma viker tvätt. Mamma och bebis äter mellis. Ut med vagnen. Bebis sover 2 h. Kvällsmat. Pappa hem. Pappa leker med bebis. Mamma vilar kollar tv. Bebis välling pyjamas natti natti. Bebis vaknar x antal gånger på natten. Mamma ammar. Morgonen gryr. Same same.

På ett ungefär. And I love it! Bebis är inte för alltid bebis, därför njuter jag av varje bebissekund!

Snökaos

Det fullkomligen vräker ner snö här. Och vi som hade planerat en lång promenad med vagnen. Så typiskt.

Det är fint med snö, det blir ljusare ute och snön är vacker att se på. Genom fönstret. Att, däremot, gå ut i snöyra är inte lika vackert eller trevligt. Snön tränger in mot huden trots en massa kläder, ansiktet förfryses, byxorna och skorna blir blöta, strumporna likaså, kläderna är våta, tunga och eländiga då man kommer in igen. Hu, usch det gillar jag verkligen inte. Tur att bebisen och jag inte måste gå ut idag alls! Vi har mat så det räcker och ingen hund att rasta. Tack gode gud!

Dove

Dove Silk Glow Cream Wash är verkligen underbar! En alldeles ljuvlig doft lämnas kvar på händerna efter användning. Jag bunkra upp med flera produkter ur den serien! Lovely!

Gick inte att ta bilder från Dove, sajten var förresten usel och jag kom inte fram till själva produktförteckningen. Kanske någon tillfällig störning?

Home alone

När jag stod i duschen slog det mig att det var idag som mannen skulle på möte direkt efter jobbet. Det skulle tydligen bli ett stort möte där alla hans nordiska kollegor skulle samlas. Ni kan ju gissa att det bjuds mat och dryck. Hurdana mängder dryck vet jag inte, men det tenderar att bli ganska så blött.. Mannen är dock inte särskilt förtjust i alkoholhaltiga drycker tack och lov, så han lovade vara hemma strax efter mötets slut. Men detta innebär dock att jag ska vara ensam hemma heeela långa dagen med sonen. Borde verkligen hitta på någonting med honom för att vi inte ska bli uttråkade här hemma. Men vad? Måste klura ut något under dagens lopp.

Turbaner

Det har skrivits om dessa turbaner rätt flitigt i modebloggarna och jag ställer mig lite tveksam till dessa saker. Ok det är säkert lite bohemian chic över det hela, men att börja snurra tyg runt huvudet och gå ut bland folk? Ne, I don´t think so. Inte jag i varje fall. Men det kan ju vara snyggt på vissa, återstår att se i vår om folk kommer att börja bära turban!

Jag beroende?

Att surfa, läsa bloggar och kolla in Familjeliv.se tar sådan tid. Jisses. Jag som inte har mycket egentid om dagarna borde verkligen inte sitta så här mycket vid datorn som jag gör. Jag vet att det är ett problem bland många mammor som är hemma med sina små barn, eller problem och problem, vad man nu ska kalla det... Ett beroende är det väl i alla fall? Den tiden som jag tillbringar vid datorn borde jag använda på någonting mer vettigt. Idag ska sängkläderna bytas, kläder tvättas, kokas mat åt lillkillen, damma osv osv you name it.

Givetvis är det skoj att kolla runt på nätet läsa lite här och där, underhållande om inte annat, men alltför ofta fastnar jag för länge någonstans och i ett huj har det flytit iväg en timme eller så. Argh. Mitt motargument är dock att en hemmamamma har begränsad tid och små möjligheter att ha så många fritidsintressen eftersom barnet tar mycket tid. Mannen jobbar långa dagar och är hemma först då barnet ska nattas, så det finns alltså väldigt lite tid för mamman att åka iväg någonstans och göra någonting på egen hand. Förutom på helgerna då. Så därför har väl internet blivit så viktigt för många mammor, där träffas man och diskuterar blöjor och barnmat, där handlar man kläder, bebisgrejor och annat, där letar man fram information om diverse huvudbry eller där kikar på någon film som bara har visats i USA. Men framför allt är det ju roligt att surfa. Det finns så oändligt mycket intressant att kolla på och läsa.

Jag kommer ingen vart med mina argument och motargument haha. Det kan vara svårt att tro att jag har tagit magisterexamen för inte så länge sedan! ;)

Nej nu duscha och fixa tvätten.

Måste nog förtydliga mig lite

Förlossningsberättelsen är säkert inte så intressant för andra än just för mig. Jag vet inte ens varför jag skriver om den här på bloggen. Förlossningen är ju rätt så privat - den handlar om mig, sonens pappa och inte minst om sonen som är huvudperson i berättelsen.

En så stor och omvälvande händelse som förlossningen måste ältas om och om igen. I alla fall i mitt fall. Jag har diskuterat mycket med sonens pappa och med min mor. Jag älskar att prata om dagen då sonen föddes. Vet inte varför. Det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker tillbaka på förlossningen. Det är en upplevelse där liv och död står väldigt nära varandra. Att föda barn är riskfyllt och det kan hända riktigt otäcka saker både med modern och barnet. Oftast går det bra, men ibland sker det olyckor och det är just dessa olyckor som jag var väldigt väldigt orolig och rädd för inför förlossningen. Vi hade tur, endast min svanskota gick av. Men det var tillräckligt smärtsamt det.

Det är fantastiskt att föda. Kvinnan kan föda barn även om hon tvivlar på sig. Kroppen sköter det mesta, det är bara att hänga med och stå ut. Jag tycker att man har rätt att vara stolt över att ha fött barn. Jag är det. Jag är så stolt över min son och över min prestation att jag blir sprickfärdig ibland haha.

Och jag vill göra det igen. Någon dag.

Tankar om min förlossning del 2

Sonen sover nu så jag passar på att skriva lite mer om förlossningen. Den gick alltså väldigt bra, vi mådde suveränt efteråt. Dock var jag oerhört trött efteråt, tröttheten höll i sig i fyra månader.

Jag fick epidural när jag var öppen 3-4 centimeter och det kändes som att komma till himmelriket när bedövningen tog. Jag började skaka okontrollerbart i benen, men det var antagligen för all spänning i kroppen gav efter. Högersida kändes bortdomnad, jag hade också lite svårigheter att gå. Fick stöd av sambon eller en gåstol. Jag ville gå hela tiden i korridorerna.
-"Vart ska du nu? ", frågade sambon när han såg mig börja vandra ut ur rummet igen.
-"Ut och gå lite", svarade jag som om jag var på väg till affären för att handla haha.
När bedövningen började avta fick jag jätteont igen. De spräckte hinnorna och gav mera eda. Tack och lov för det! Men nu hjälpte inte edan lika bra längre, utan jag hade ont ändå. En stund senare blir smärtan så hemsk att jag säger åt sambon att jag dör. "Nu dör jag, nu dör jag", sade jag flera gånger. Jag informerade även barnmorskan att jag kommer att dö. Värken höll i sig väldigt länge, tyckte jag i alla fall, och det visade sig att jag var helt öppen (10 cm). Nu ville bebisen ut! All smärta försvann helt plötsligt och ett jag kände ett väldigt tryck neråt. Krystvärkarna hade börjat.

Nu vaknade sonen givetvis, får fortsätta min story en annan gång! ;)

Middagen

Dagens middag kommer att bestå av kycklingfilé, fullkornspasta och Cremé Fraiche med paprika- och pepparsmak. Mums!

Jag har för övrigt blivit för lat för att koka grönsaker. Egentligen så gillar jag frysta grönsaker så jag vet inte varför jag inte tillreder dem oftare... Jag längtar till sommaren då man får färska inhemska grönsaker till en billig peng. Nu är ju allt grönt så dyrt.

Promenaden blev inte lång...

Fy så kallt det är ute! Blåsten gör väl sitt också, nöp riktigt ordentligt om kinderna så bebisen och jag vände hem ganska fort. Hann dock svänga in via affären och handla hem lite mat för idag. Nu dricker jag gott och hett kaffe för att värma stackars mig. Bebisen fortsätter sin sömn och det betyder att mamma har tid att både dricka kaffe och blogga. Yay!

Tankar om min förlossning del 1

Igår kväll började jag skriva på min förlossning i en bok där jag har gjort små noteringar om bebisens utveckling. Tänkte att det kunde vara roligt att läsa om förlossningen senare och kanske sonen någongång vill läsa om hur det var när han kom till oss. När jag tänkte tillbaka på den sommarnatten då han föddes väcktes många tankar inom mig och jag mindes precis hur det kändes den där dagen då jag gick hemma med värkar var femte minut. Hur jobbigt det var, hur trött jag var, hur förväntansfullt och overkligt det kändes. Skulle jag verkligen kunna föda fram ett barn? Innerst inne visste jag att allt skulle gå bra, men onekligen dök det upp tankar där antingen jag eller barnet dog under förlossningen. Nu i efterhand verkar det lite sjukt att jag tänkte så, men just då kändes det nästan naturligt att resonera så. Märkligt.

Värkarna var hemska. De var inte bara smärtsamma, det värsta var nog att de kom utan att jag kunde göra någonting åt saken. Med jämna mellanrum plågade de mig. Kändes som någon pressade ihop mig i mitten av kroppen, jag fick stålsätta mig för att kunna andas djupt och lugnt för mest hade jag lust att skrika. Ibland var det panikartat. Hjälp jag vill inte mer jag orkar inte, tänkte jag stundvis. Jag tog en värk i gången i tankarna, jag kunde inte tänka på hur länge jag skulle ha dessa starka värkar innan bebisen ville ut. Men varje värk förde mig närmare mitt lilla barn, det var ändå en positiv tanke som jag försökte ha i tankarna när det var som jobbigast. Jag somnade ibland mellan värkarna, sedan vaknade jag av att en värk var på kommande, upp och gå, massera korsryggen, oja och voja mig, känna värken klinga av, lägga mig på sängen, somna, vakna om ett par minuter igen. Så här höll det på länge.

Värkarna började rätt intensivt vid midnatt och höll mig vaken hela natten och hela följande dag. På kvällen åkte vi till förlossningen och ett par timmar efter midnatt kom vår älskling äntligen ut. Då var jag överlycklig och hade glömt allt det hemska. Jag var ändå tvungen att yttra det klassiska "aldrig mer" när jag hade bebisen på min mage.

Och chokladen smakade underbart...

Filmen Duplex har jag sett många gånger om men på något underligt vis är den alltid lika rolig. Den gamla damen är bara för bra. Hon ställer till med en massa problem för det unga paret som flyttat in i huset. Haha. Chokladen som jag bloggade om igår var förstås supergod! Jag blir så glad av att få äta choklad, även om jag vet hur mycket socker och fett den innehåller. Massor av kalorier, huu. Det är förresten synd att allting gott är onyttigt och ohälsosamt. Varför är det så?

Sol sol sol

Vilket härligt väder det har varit idag! Vi var ute och gick alla tre mitt på dagen och mötte två mammor som jag och bebben träffar lite då och då. Alla ville förstås ute i det fina vädret! Några minusgrader och lite snö på marken. Perfekt om man frågar mig. Jag åkte ensam för att storhandla medan sonen sov ute i vagnen och sambon placerade sig som vanligt vid datorn. Jag njöt av att få en stund för mig själv. Att handla mat kanske inte låter så intressant för de flesta, men för mig har det blivit en ganska rolig syssla faktiskt hur tokigt det än låter.

På tal om ingenting - sambon lade in StatCounter åt mig igår. Inte för att jag tror att många läser min blogg, men man är ju liiite nyfiken ändå om någon kikar in här! ;)

Fredagskvällen

Aah, alla måsten är gjorda. Bebisen badad, påklädd, insmord, matad och nu pågår nattning med pappa. Maten är äten, diskmaskinen surrar, nappflaskor och annat diskat, köket städat, tvätten upphängd och leksakerna upplockade.

Så skönt, nu kan jag andas ut. Äntligen.

Nu Fazers chokladkaka med röda bär och den roliga filmen Duplex. Härligt. (Endast ett glas rött saknas, men tyvärr får vinet vänta ännu några månader för jag ammar bebisen). Trevlig fredagkväll!

Ge mig choklad!

Är så sugen på choklad. Har inte ätit det på länge. I helgen ska jag inhandla en Fazer chokladkaka och mysa med sambon. Jättegott till kaffet!

Fazer har gett ut en ny sort som jag bara älskar, choklad med röda frukter. Den smakar himmelskt gott, söt och fyllig choklad med syrliga bär. Jag tror det är hallon och lingon, kan minnas fel.

Bild: Cloetta Fazer Bildbank

Uppdaterat: Det var hallon och tranbär inte lingon.

Ett litet tips

Natusan softlotion är verkligen superbra mot torra händer. Mina händer tenderar bli lite torra så här års. Denna lotion använder jag även på bebisens hud och den är perfekt! Absorberar fort och lämnar inget kladd på händerna! Och mild och billig dessutom!

Snö

Nästan snöstorm ute. Usch. Och jag som hade planerat in en lång promenad med vagnen på eftermiddagen... Typiskt. Vagnen blir så klumpig och tung att dra fram i stora snöhögar, fortsätter det vräka ner snö på det här sättet får vi snällt stanna inomhus. Bye bye frisk luft och motion.

Tid. Egen tid.

Som hemmamamma finns det stor risk att bli alltför sunkig. Hinner inte duscha, hinner inte tvätta kläder, hinner inte byta kläder som bebisen kräkts på. Hinner inte sminka sig, borsta håret, hinner inte smörja fuktighetskräm, hinner inte raka benen, hinner inte göra ansiktsmask. Hinner inte göra detta allt för ofta åtminstone.

Det är att vara mamma på ett ungefär. Hos oss iallafall.

När man väl har tid att göra allt ovanstående är man alldeles för slut och har bara ork att sitta i soffan och blogga. Så är det för mig iallafall.

I helgen ska jag ta mig lite egentid och njuta länge av ett bad, därefter smörja in kroppen med den nya fräscha lotionen samt lägga en ansiktsmask för att få fin och ren hy. Vila lite efter duschen. Äta någonting, läsa en bok och ta en bit god choklad.

Ah, vad lite mer egentid skulle göra under åt en nybliven, trött mamma! :)

Sugen på att baka

Jag bakar sällan, alldeles för sällan numera, men egentligen så älskar jag att baka. När jag var yngre bakade jag flera gånger i veckan med mina kompisar, ibland blev det gott och ibland blev det mindre gott om man säger så! Ibland gjorde vi en smet bara för att äta och gräddade den inte. Jag minns en gång då vi slängde alla möjliga ingredienser i en bunke, bla apelinjuice, och detta hopkok blev naturligtvis inte ätbart utan vi var tvungna att slänga hela smeten i soporna.

Nuförtiden försöker jag baka sådant som går att äta åtminstone. Jag har nog inte bakat sedan min sons dop i början av oktober förra året. I helgen skall jag svänga ihop någonting gott till fikat. Jag älskar muffins och det är enkelt att frysa in dem också, så det blir åtminstone en plåt muffins.

Inget att göra, så här kommer en lista!

Jag hittade en lång lista här och nu gör jag själv ett försök att svara på frågorna.


Namn: Jag bloggar anonymt, så inget namn.
Höger- eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Trött men lycklig.
Favoritgodis: Choklad.
Är det nåt du absolut inte äter: Leverrätter blä.
Kläder just nu: Mysbyxor och linne.
Musik just nu: Ingen musik.
Vad sa du senast: Mm du är så snäll!
Favorit-hangout: Har inget speciellt ställe.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: 1800-talet, romantiskt och tjusiga kläder.
Sommarplaner: Njuta med familjen, första sommaren som mamma, pappa, barn!
Är du bra på matte: Ja rätt så.
Fisk eller badkruka: Fisk.
Saft eller alkohol: Saft.
Hur många kuddar sover du med: En.
Favoritväder: Sol och värme.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: Sonen, sambon, mat
Spelar du nåt instrument: Nepp.
Morgon- eller nattmänniska: Både och.
Sparare eller slösare: Måste igen svara både och. Gillar att slösa men känns bra att spara också.
Vem är viktigast för dig: Min älsklingsbebis och mannen förstås, går inte att välja bara en.
Bästa film: Moulin Rouge.
Tror på liv på andra planeter: Ja, tror jag?
Kommer du ihåg din första kärlek: Nej.
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej.
Har du några homosexuella vänner: Ja.
Tror du på mirakel: Njaa..
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja det gör jag.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ja.
Ser du på kärleken som ett misstag: Nej, gud, nej! Misstag, märklig fråga..
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Har nu ett barn men skulle gärna ha ett till.
Bio eller promenad: Både och!
Är du kittlig: Jaa!
Snarkar du? Hmm, ibland tyvärr.
Stjärntecken? Jungfru
Rädd för insekter? Nej.
Äckligaste insekten: Feta spindlar
Största svaghet: Jag tror inte tillräckligt på mig själv.
Det här är jag bra på: Att förstå andra människor.
Bästa bok? Älskar Marklunds böcker om Annika Bengtzon.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Att kunna hela.
Vad vill du jobba som? Flygledare.
Chips, morötter eller godis? Godis.
Pizza eller hamburgare? Pizza.
Skriver du dagbok? Ja.
Har du nån flickvän/pojkvän? Sambo.
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans? Nej.
Stökigt eller välstädat? (ditt rum, hus, lägenhet m.m.) Försöker ha välstädat. Är ganska pedant.
Gungar du på stolen? Nix.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Nej, uscha är höjdrädd!
Vilken hand håller du gaffeln i? Vänsterhand.
Vad hänger på väggarna i ditt rum? Några tavlor. (Rum och rum, jag har inget eget rum utan gemensamt med sambon och bebisen :)
Hur är din drömtjej/kille? Som min sambo! Snäll och omtänksam.
Hur många syskon har du? Tre söta små syskon :)
Vad är du mest rädd för? Att någonting hemskt skall hända min bebis. Har inte varit så rädd och försiktig förut, men nu då jag är mamma har jag blivit jätteskraj för allting. Knappt att jag vill åka med sonen i bilen, för folk kör ju nu för tiden som galningar...Skulle inte klara av att leva utan min bebis...
Är du rädd för blod? Nej.
Saltar du på maten? Nej, använder väldigt lite salt i maten.
Gillar du och sjunga? Gillar och gillar... Jag har ingen bra sångröst men sjunger ändå för sonen.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Gick inte gymnasiet i Sverige. Där jag gick hade vi inga speciella program utan alla hade samma. Vill man utbilda sig till kock, bilmekaniker eller någonting sådant går man i en annan skola, ej gymnasiet.
Anser du att du är stark? Ja det tycker jag.
Brukar du sola? Ja ibland.
Vad gör du om du får hicka? Inget extra. Det brukar gå om rätt fort och jag har sällan hicka.
Har du komplex och för vad? Borde motionera mera efter graviditeten.
Röker du? Nej!
Snusar du? Nej usch.
Använder du knark? NEJ.
Kaffe, te eller inget? Älskar kaffe.
Har du en besatthet? Jag älskar min familj, det är nog det enda jag är besatt av! :)

Min gammelmormor

Då är det måndag igen. Helgen som varit gick över all förväntan. Som alla vet så är en begravning inte någonting man önskar delta i alltför ofta. Jag är en person som har lätt till tårar och på en begravning är mina ögon aldrig torra. Jag har varit med om fyra jordfästningar sedan 1990-talet - min farmor, gammelmorfar, en annan släkting och nu min gammelmormor. Minnesstunden efter jordfästningen var speciellt stämningsfull och salen var fullsatt av sjuttio personer som ville hedra henne. Det var så fint och talen som hölls gjorde mig både ledsen och lite glad. Hon var en fin människa som brydde sig om alla och nu får hon vila i fred. Ingen sjukdom som härjar med henne längre.

Lite extra känslosamt för mig blev det då min lille son nämndes i två av talen. Han är nämligen det enda barnbarns barnbarnet som min gammelmormor hade. Det fick mig att tänka på att jag har den äran att föra vidare hennes släkt och jag är tillsvidare den enda i min generation som har skaffat barn. Om mitt barn hade fötts ett halvt år senare, så skulle min gammelmormor intehaft möjlighet att träffa mitt barn. Jag måste erkänna att jag alltid har önskat att få ett barn innan hon dör, dels för att hon gillade små bebisar och dels för att det är rätt sällan som fem generationer är representerade i en släkt. Jag är glad för att sonen hann födas innan hon gick bort.

Sonen var förresten beräknad att födas på min gammelmormors födelsedag, men lät sig väntas i fem dagar extra för att få en alldeles egen födelsedag (han passerade min systers födelsedag med tre timmar och tio minuter btw & alla intresseklubbar noterar antar jag haha :).

Usch, hemska virus

Tydligen härjar det igen hemska virus på nätet som vill åt våra bankkonton och andra koder. Jag fick ett virus i måndags på min dator men virusskyddet kunde lägga det i karantän. Antagligen ligger viruset kvar där, för jag har inte raderat det själv. Jag har superdålig koll på hur man ska skydda sin dator från otäcka grejer, men tur att älsklingen har desto bättre koll på sådant. Måste säga honom att jag hade ett virus så han kan trolla bort det. För jag vill ju inte sprida viruset vidare ifall det skulle rymma från karantän eller nåt haha.

Nu sover sonen sitt andra och sista pass innan natten. Nu kaffe och fullkornsskorpor.

Och ytterligare ett avsnitt av DH. Jag är fast. Hjälp! ;-)

Desperate Housewives

Nähe, nu är det dags att kika på några avsnitt av Desperate Housewives. Härlig serie med massa märkliga häppenings!

Mycket att göra

Bloggen har blivit lite lidande de senaste dagarna eftersom vi har haft mycket program. Lillkillen har krävt mycket uppmärksamhet och sovit rätt så dåligt både om nätterna och dagarna, så man är inte så där jättepigg precis!

Om några dagar åker vi till mina föräldrar, de bor 22 mil bort, för vi ska föra min mormors mor till sin sista vila. Hon blev 92 år gammal vilket är en beaktansvärt hög ålder.

Det blir kanske lite glest mellan inläggen denna vecka, kanske, om jag kan hålla mig borta från bloggen hehe!

Uppdaterad lista

Bloggarna i spalten till höger gillar jag. Läs du också dem!

Skönt, skönare, skönast

Bastu och kroppspeeling efteråt. Ljuvlig känsla i kroppen. Nu är jag fit for fight och sneglar på högen med smutsiga bebiskläder.

Bloggar

Jag tror att nästan alla har en egen blogg. Gissar jag. En stor del av min egentid tillbringar jag framför lappisen och läser bloggar. Bloggar är ett intressant fenomen. Man läser om andras vardag, fritidsintressen eller vad det nu kan vara. På nyligen.se råkade jag klicka på en blogg som handlade om detox, olika sjukdomar, massage och en massa speciella teman. Jag läste inte vidare i den men tanken slog mig att man kan blogga om så himla många olika ämnen. En del skriver om böcker de har läst, en hel massa bloggar handlar om mode och smink och en del skriver om alldagliga ting, dit jag också halkar in. Vart man än vänder sig stöter man på en blogg.

Jag har faktiskt en blogg om min son också. Det var sambon som startade den efter att sonen kom till världen. Mest för att våra släktingar inte är bosatta i samma stad som vi och alla var ju givetvis intresserade av vårt nya knyte och hur vi klarar av vardagen som nyblivna föräldrar. Bloggen kommer att bli ett minne av den första tiden som mamma och pappa till ett litet barn. En dag hoppas jag att lillkillen själv kan läsa den och få en insikt i hurdan han var som bebis. Jag skulle iallafall tycka att det vore kul att läsa om små inlägg om vad jag gjorde som liten.

Att blogga är ett härligt sätt att få skriva av sig och få sina tankar nerskrivna. En del tjänar ju idag pengar på sin blogg. Många av de bloggarna har jag följt en längre tid, men nu känns det inte lika kul längre att läsa dem eftersom jag anser att bloggarna är "uppköpta" och inte lika personliga längre. För de skriver knappast enbart för sin egen skull, utan tänker nog främst på läsarna och sina "uppdragsgivare", de med pengarna.

Att bränna en cd...kan det vara så svårt tro?

Ja, det är frågan. Ända sedan lillkillen föddes i juni har vi pratat om att bränna alla bilder och videosnuttar vi har på cd. Men nej, än idag är det ogjort.

Note to self: Imorgon, söndag, är en bra dag att bränna cd-skivor med bilder.

En av våra datorers hårdskiva kraschade i höstas. Vi förlorade en del bilder. Inte ens det sporrade oss att spara våra bilder. Våra första bilder på vår bebis vore en mardröm att förlora. Huga. Även om jag har sparat det ögonblicket i mitt minne och inre, så är en bild alltid en bild.

På tal om bilder. Jag har en moster som alltid har kameran med sig. Vart hon än går. När hennes barn var små blev det tusen och åter tusen bilder tagna, gissar jag. Hon berättade här om dagen att hon har öppnat ett bankfack dit hon har placerat cd-skivor med bilder på barnen och även några videokasetter. Det kanske känns lite overkill men vid närmare eftertanke tycker jag inte att det är en alltför dum idé faktiskt. Cd-skivor kan lätt bli förstörda eller försvinna och plötsligt har man inte sina värdefulla bilder kvar. Jag skall börja med att bränna några skivor, får se om jag någon vacker dag traskar med dem till banken.

Äntligen helg!

Skönt att det är helg igen. Jag älskar fredagkväll, ok, nu är jag ju hemma alla dagar med pojken, men det är ändå någonting speciellt med fredag. Man är vid gott mod och ser framemot några lediga dagar. Man kanske planerar in en shoppingtur, ett biobesök, en krogrunda med några goda vänner eller så är man kanske bara hemma och myser. Vilken tur att det finns lediga dagar i veckan, även om de borde vara fler tycker jag! ;)

Vi har inga särskilda planer denna helg. När man har barn är det inte så lätt att tajma in en massa program heller. Barnet måste äta, sova, bytas på, leka och allt igen från början. Ett litet barn orkar dessutom bara vara vaket i två tre timmar sedan är det dags för en tupplur igen. Man kan ju försöka pricka så att barnet sover medan man shoppar tex. Så försökte vi göra förra helgen, men sonen blev störd av allt oljud som finns i ett köpcenter så han vägrade sova och satt i sin vagn och kollade in folk. Så kan man ju också göra i och för sig, men mamma och pappa kunde inte riktigt shoppa i lugn och ro då!

Vi skall åtminstone inviga den nya kärran som inhandlades idag till halva priset. Den är lätt att fälla ihop och ta med sig i bilen. En stor vagn är meckig att få ner i bilen. Speciellt om man ska göra det ensam med en gråtande bebis! Det sedvanliga, veckostädningen, borde också göras i helgen. Blä för det. Det är ju mycket mer kul att umgås med familj och vänner!

Ha en trevlig helg!

Trötter

Efter en lång dag med många aktiviteter kan jag äntligen landa och sätta mig vid datorn en stund i lugn och ro. Samtidigt tuggar jag på ett äpple och vet att jag nu skriver ett totalt icke-meningsfullt inlägg men vad gör väl det? Det är skönt att bara få skriva av sig och rensa sina tankar inför natten.

Sonen somnade nyss och sambon började precis spela ett onlinespel (suck, karlar och datorspel). Det svider i ögonen vilket betyder att jag borde gå och lägga mig, men jag känner mig inte riktigt redo för det än. Det visas inget intressant på tv och jag har läst alla bloggar och sajter redan tidigare ikväll. Kanske kolla om någon skrivit ett nytt inlägg med risk för att fastna i bloggträsket alldeles för länge? Nej, jag tror att jag stänger diskmaskinen (utan att tömma den, det gör jag imorgon) och tar den nya familjeblaskan som jag köpte i affären idag, ger älsklingen en godnattkram och kryper ner under täcket. Förhoppningsvis somnar jag ganska fort och vaknar någongång på natten då sonen gråter antingen för att han vill amma eller för att han har vänt sig på mage men kan inte vända tillbaka till rygg. Ibland vaknar han redan efter en timme eller två och ibland överraskar han oss med att sova ända till klockan sex på morgonen. Alltid lika spännande hur natten blir haha - not! ;)

Kaffe

Jag älskar kaffe. Drack precis två stora koppar. Det var fjärde och femte koppen idag. Nu får jag inte mer. När jag var gravid höll jag in min kaffekonsumtion enormt. Två små koppar per dag, annars fick jag grälor av sambon eller min mamma eller barnmorskan. Aj aj det skadar barnet. Ja, inte vill jag ju göra mitt barn illa, så jag lydde och längtade tills jag skulle få dricka kaffe i mängder - ostört.

Som tur visste jag inte då att under tiden som man ammar är det inte heller bra att dricka stora mängder kaffe (min bebis fick ont i magen av mitt kaffe - tror jag iallafall). Nähe. Inte då. Nu har jag varit stygg och druckit alldeles för mycket kaffe igen. Fy. Men jag intalar mig själv att bebisen är stor nog nu att tåla mitt kaffedrickande. Inget ont i magen längre och inte blir han orolig eller hyperaktiv heller. Men vad ska man göra när man är kaffeberoende? :)

Attan också, för att inte tala om chokladberoendet haha.

Bebisar, bebisar!

En kompis skickade nyss sms och meddelade att hennes andra barn är beräknat till 22/8. Åh va härligt tycker jag då! En liten sommarbebis. Min första tanke är jag vill också ha en liten till! Va? Min lilla plutt ska snart bli sju månader och jag går redan och längtar efter ett till. Jag vet att det är rätt vanligt att skaffa barn tätt, inget fel med det alls, men jag har nog tydligen glömt hur mycket arbete det är med en nyfödd...

Härligt givetvis med en liten ny varelse, men ack så jobbigt det är i början innan man känner varandra! Magknip, skrik, blöjbyten mitt i natten, amma konstant, sömnbrist och så vidare. Det är i alla fall en summering av vår första tid med sonen. Men allra bäst minns jag den oändliga kärleken till sitt barn och, oj, så stolt man var över sitt lilla underverk! Det är väl egentligen inte så konstigt att man vill ha flera barn! (Tydligen har jag också glömt förlossningssmärtan haha!)

Inhandlat

Idag har sambon och jag redan hunnit ta oss till en barnaffär och köpa en ny bilbarnstol åt sonen. Den var svindyr tycker jag, trots att den var nedsatt rätt rejält, men den lär vara bland de säkraste på marknaden och har man ett barn så duger bara det bästa hehe. Även om man egentligen inte hade råd... Men vi kan gärna dra in på våra egna utgifter och satsa på vår lilla älskling istället. Tänk så osjälvisk man plötsligt har blivit! Rätt skönt faktiskt!

Det här med vädret

Jag och lillen kom nyss hem från en vagnpromenad. Det var grymt skönt att vara ute och gå. Det har blivit för lite av det på sistone. Borde motionera mera. Nåja, det var vädret det här skulle handla om egentligen.

Jag är förundrad över hur varmt det nu. Januarimånad och plusgrader. Känns lite konstigt att se snöfria gator och gröna gräsmattor. Vad har hänt?

Egentligen så njuter jag av detta vädret så jag borde inte klaga. Det är perfekt att gå ut med vagnen. Man kör inte fast i stora snöhögar på trottoarerna och bebisen behöver inte ha en massa tjocka yllekläder på sig. Jag gillar inte ens snön och kylan, men jag kan ändå inte låta bli att undra varför det har blivit så här?

Nu börjar jag...

Jag är för tillfället mammaledig med min bebis. Han är nu cirka ett halvt år. Jag har redan länge funderat på att starta en blogg som bara handlar om mig och mitt liv. Jag skulle liksom skriva ner mina tankar för att sedan kunna läsa detta om si så där tjugo år och minnas den underbara och tunga tiden med ett litet barn. Nu kommer säkert bloggen att handla mycket om barn och barnskötsel, för det är ju det mina dagar fylls med - att ta hand om min gullunge.

Men samtidigt har jag tänkt att bloggen skall bli ett andrum, ett hemligt tillhåll, bara för mig och mina funderingar. Detta är vad jag har tänkt. Får se hur detta förverkligas.