Urk, varför sover inte vår son när ALLA andra barn sover heeela låååånga natten utan att vakna? Ja, så känns det iallafall även om jag vet att många småbarn vaknar om nätterna. Det känns trist att gå omkring som en vandrande vålnad dom dagarna det har blivit för lite sömn.
I natt till exempel. Sonen vaknar 02 och gråter, pappan går in för att vyssja honom men lyckas inte. Inte ens efter 30 minuters idogt försökande. Nähe. Mamma, du måste ta över jag får inte honom att somna om. Han vill ha mjölk, säger den grymt trötta pappan. Ååh. Med ett grymtande går jag upp och ammar bebisen. Han brukar ju somna om efter en kvart eller så, men inte i natt. Neheej. Kvart i fem somnar han äntligen. Herregud, då har jag kämpat i flera timmar att få honom att fatta att det är natt och då sover man. Mitt i bästa drömmen gråter han igen, då är klockan halv sju. Bara att amma igen då. Megatrött är bara förnamnet. Vi sov tack och lov vidare till nio annars hade jag dött redan på förmiddagen.
Neggoinlägg, jag vet. Men ibland måste jag få ut frustrationen över att aldrig få sova tillräckligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar