Detta funderade jag på medan jag lagade mat tidigare idag

I en familj är det mycket som skall städas, handlas, putsas, tvättas och plockas. Ja, ni vet hur det är. En massa timmar går åt till hushållsarbete. Nu är det ju ingen fara så länge som jag är mammaledig. Jag hinner ju göra det mesta under dagarna tillsammans med bebisen eller under tiden som han sover. Ändå hinner/orkar jag sällan göra allt som jag har planerat. Enligt sambon är jag för petig nu för tiden, jag vill tydligen göra mer än vad jag orkar. Såklart att sambon deltar i dessa sysslor, men han har begränsad tid pga jobbet.

Det som slog mig idag under matlagningen var att hur kommer det att bli när vi båda arbetar? Sonen skall hämtas och lämnas på dagis, maten skall inhandlas och tillredas, tvätten tvättas, golven städas och mycket mer... Hjälp, kommer vi att ro i land med allt detta? På så få timmar som blir över efter dagens arbete? Sambon har lovat, dyrt och heligt, att han deltar i hushållsarbetet lika mycket som jag. Fifty fifty. Men jag tvivlar. Just nu känner jag att jag aldrig vill återgå till arbetslivet, utan bara stanna hemma och ta hand om bebisen. Sådant här var jag inte förberedd på innan vi fick sonen. Jag reflekterade faktiskt inte så mycket på hur det blir när föräldraledigheten tar slut. Jag förmådde inte tänka så långt, men nu har jag gjort det och jag gillar inte framtidstankarna. Just nu i alla fall.

Å andra sidan kommer det ju att vara härligt att igen få arbeta, känna delaktigheten på arbetsplatsen och samtidigt veta att sonen har det bra på dagiset med kompisar och deltar i en massa skojiga aktiviteter. Någon att längta efter då arbetsdagen börjar lida mot sitt slut. En liten son som ivrigt berättar om det som har hänt under dagen och babblar hela vägen hem från dagis. Underbart.

Som ni märker försöker jag tydligen måla upp worst case scenario samt en positiv bild av familelivet efter ledigheten. Jag måste föra denna dialog och väga båda sidorna mot varandra. Just nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till framtiden. Tar en dag i sänder. :)