Jag för denna diskussion tyst för mig själv: Jag vill ha en bebis till. Nej, jag vågar inte föda igen. Jo, det gick ju bra första gången och jag minns hur stolt jag var över barnet efter förlossningen. Nää, det är farligt att föda, vill inte vill inte. Men joo, kom igen, att få barn är ju det härligaste och mest naturliga som finns. Aldrig mer bruten svanskota, inte en gång till de jobbiga värkarna. Tänk på lillkillen, han vill så gärna ha ett syskon, eller två!
Ja, ni hör. Jag är totalt kluven. Ibland vill jag ha massor av barn för jag älskar barn. Ibland kan jag inte tänka mig vara gravid igen och gå igenom en förlossning till.
Det behövs ju två för att bli gravid. Ni kanske tror att mannen inte får någon syl i vädret alls. Jo det får han givetvis. Han vill gärna ha flera barn, men inte just nu. Han vill att sonen blir lite äldre först, vilket är en bra idé i och för sig. Men nog är det väl underligt med kvinnokroppen hur man kan ha en enorm bebislängtan längst inne? Ibland dör jag lite smått när jag tänker på en liten nyfödd som hör till mig och mannen, en liten söt och gosig bebis. Awwww. Samtidigt vet jag att man inte skall ta någonting för givet. Man kanske aldrig mer kan bli gravid, sådant kan man inte veta på förhand. Därför är jag så tacksam för mitt barn som dessutom alldeles snart blir hela tio månader.
Är det någon annan som är lika kluven som jag, eller är jag ensam om att vara lite förlossningsrädd? Eller glömmer man rädslan vid nästa graviditet? Tell me, jag vill veta! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När dottern var ca. tre månader gammal saknade jag min gravidmage och att få vänta och längta efter en bebis. Det höll i sig ett tag. Nu känner jag att det räcker med ett barn. Eftersom dottern för tilfälle har mycket mer energi än mig, tror jag inte att jag skulle orka med en till. Men man vet ju aldrig. Själv blev jag snittat och det är jag inte rädd för att bli igen. Att inte riktigt våga bli med barn igen, eller föda, är inte ett dug konstigt. Att vara kluven är normalt. Livet är komplext :-) /Line
Line: Jag känner också att min energi inte skulle räcka till ett barn till. Just nu i alla fall när sonen testar allt nytt och ställer sig upp precis överallt - tänk om man hade en liten bebis i famnen samtidigt som vill amma 24/7. Låter onekligen tufft!
Trevligt att höra andras synpunkter på detta!
Skicka en kommentar