Sambons semester

För att himlen inte ska vara helt molnfri (syftar på inlägget nedan som är genompositivt) så ska jag ta upp det här med sambons semester som börjar om en vecka. Ok, nu har jag ju varit hemmamamma i över ett år och kanske har glömt hur det är att jobba och att längta efter sin sommarledighet, men när sambon har semester så har jag också på något vis semester. Han kan ta hand om sonen mer och jag kan få mer tid över att tillbringa med vänner, shopping och framför allt VILA. Det hinns inte med när jag är ensam hemma om dagarna. Vila finns inte. Men det förstår sig sambon inte riktigt på. Det är ju MIN semester, då ska jag vila, brukar han utbrista när jag försiktigt tar upp detta dilemma. Det förstår jag ju också, men om sanningen ska fram så får han alltid sova om nätterna. Det är främst jag som kliver upp supertidigt om morgnarna, inte han.

Vi får väl diskutera fram en kompromiss, antar jag och hoppas att vi båda blir nöjda. Vi vill ju båda vila och koppla av under semestern. Och umgås alla tre också givetvis, sonen är i en alldeles underbar ålder just nu. Leker, skrattar, busar och kramas. Kunde inte vara bättre, på den fronten i alla fall!