Jag vill inte ut ur bebisbubblan

Jag vill inte ta steget ut i arbetslivet igen.
Jag vill bara vara nära mitt barn, dofta på hans mjuka hår, känna på hans lena runda händer.
Jag vill inte att andra vuxna ska sköta om mitt älskade barn.
Jag vill sköta honom själv.
Jag vill inte att bebis blir stor, han ska alltid vara liten och go.

Vill inte. Vill inte.

Men. Så kommer de förnuftiga tankarna fram igen. Att jobba är bra för mig. Bra för ekonomin. Bra för att känna sig nyttig, producerande. Barn gillar att leka med andra barn. Dagis blir bra för sonen. Alla har sin plats. Det finns tid för gos och umgänge. Livet tar inte slut då bebisbubblan spräcks. En vacker dag flyttar vi in i den bubblan igen. Kanske. Life goes on!