Och det blev ett minus.
Det känns rätt så bra ändå, jag kände att det vore för tidigt att skaffa ett barn till. Vi står fast vid det tidigare beslutet om ett barn år 2009. Passligt innan jag blir trettio, för jag vill hemskt gärna skaffa mina barn innan jag blir 30.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skönt att det känns bra! Åh så du är så ung. Själv är jag 32, var 31 när Melvin kom, därför kan jag tänkta mig en till rätt omgående
Ung och ung. ;-) Jag var 26 när sonen föddes och fyller snart 28 år.
Shit, jag råkade missa hela din pregnancy scare! Skönt att du blev glad över beskedet.
skolfröken: Jo, det var lite spännande där ett tag innan jag gjorde testet. Dock har inte mensen behagat uppenbara sig än, men jag antar att den uteblivit pga amningen.
Men SHIT vad spännande läsning det blev att först läsa inlägget om att du misstänkte det och så... (visserligen hoppades ju en annan på ett plus, kanske för att man själv vill så gärna)... att det blev ett minus :-) Hjärtat dunkar fortfarande här; längtar!
camillas lockar: jag hoppas att du får vara i den situationen snart när man står där och väntar om plusset dyker upp i rutan. Det är onekligen ett himla spännande ögonblick, när man vet att ett plus är så definitivt på ngt sätt - gravid och ska ha barn. Eller så blir det som i vårt fall - negativt. Visserligen är jag aningens lättad nu, men samtidigt skulle det inte ha varit så tokigt med ett plus! Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska känna och tro hehe.
Skicka en kommentar