Mammig

Sedan dagisstarten förra veckan har sonen blivit mer mammig (och pappig). Jag antar att detta är helt normalt i samband med stora förändringar i den lilles värld. Han springer ofta fram till mig och ger mig kramar och fina leenden med kärlek i blicken. Han vill gärna sitta i vår famn och läsa bok, någonting som han inte gillade märkbart förut. Behöver jag säga att jag älskar det?