måndag 19 november 2007

Att kunna prata

Det är så roligt att få uppleva ens barn utvecklas. Sonen har precis sagt sin första tvåordsmening. I helgen hade han fullt program med mormors och morfars fem söta katter och sade "dää kissa" (där kisse) varje gång han såg en av dem.

Han blev särskilt förtjust i lilla Tintin och sade "täätää" med ett tjustigt franskt uttal när han pekade på den runda goa katten.

På tal om tal så frågar sonens morbror och moster ofta om han redan kan prata. Jodå, säger jag, han kan säga ca åtta ord, men de blir inte nöjda med det. Det är ju inte att tala, påstår morbrodern lite besviket. Sonen snackar väldigt mycket på ett barns vis, men är det är ju inte direkt så att han kan babbla om vad ännu. Morbror och moster får allt vänta ett par år till med mer konversationer än "dää kissa".

2 kommentarer:

Camillas lockar sa...

Och här kör vi hä båå :-) De får vänta, kära släkten!

En mamma babblar sa...

Camillas lockar: Gulligt, han verkar gilla bollar :-)