Bladet från munnen

Idag på bvc pratade jag om min förlossningsrädsla och jag blev faktiskt tagen på allvar. Hon pratade nog mer med mig om förlossningen, än om sonen och hans utveckling! Sonen växer och mår bra, tack och lov, nu ska vi ta tag i mina grubblerier angående förlossningen. Jag hade en helt "normal" förlossning med 27 timmar värkar innan barnet kom ut, men någonting ligger där och stör mig. Jag vet inte riktigt vad, är det den brutna svanskotan som oroar mig, är det insikten om att det verkligen är ett jättetungt arbete att föda fram ett barn eller är det allvaret som hela tiden finns med under förlossningen som gör mig rädd? I don´t know. Men snart får jag förhoppningvis veta mer. Jag ska börja med att ringa mvc på måndag.

Och vet ni vad, det känns redan mycket bättre när jag har fått prata om detta på bvc.