Sonen är nu på dagis och jag är hemma. Känns mycket skumt att sitta här i lugn och ro utan att ha en busande unge i fötterna. De ringer senast klockan 12 om de inte har fått honom att somna. Så jag sitter helspänd här och önskar att telefonen inte ringer.
Jag är så spänd så jag har ont i magen. Fånig? Javisst, men det är stort för mig att lämna ifrån mig lillskrutten.
Jag ringde dit strax efter 11 och då hade han vägrat att äta lunch, men satt ändå snällt på sin plats. Han grät lite ibland bara. Det är baby steps framåt, men huvudsaken är ju att det går åt rätt håll.
Uppdatering kl.14.46: Han hade somnat rätt så fort, satt en stund i frökens famn och pratade med henne. Han lär ha sagt "nää" hela tiden. (Låter jättegulligt när han säger det.) Sedan gjorde han tecken på att vilja lägga sig, hon strök honom på magen och så vände han sig på magen. I den positionen sover han alltid. Jag kom dit och fick vänta en stund innan han vaknade. Sovit 1,15 h. Jag är nöjd att allting hade gått så bra. Han hade dock vägrat äta lunch så vi åkte hem innan mellis, bättre att ge honom riktig mat istället för mellis bara. *mamman andas ut och magontet försvinner sakta*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gud vad skönt! Peo fick inte ens stanna kvar på samlingen innan maten. Snart har två veckor gått... Imorgon kanske lunch. Vila dröjer ett tag till, det!
camillas lockar: Jag tycker att det är bra med en lång inskolning. Det blir en mjuklandning för barnet då. Vår inskolning avbryts hela tiden för sonen har en jättejobbig förkylning nu. Vi har inte hunnit vara en endaste en hel vecka på dagis än...
Skicka en kommentar